Den här bloggen har ju fantastisk potential! Nu smider vi planer för att göra något nytt och bättre. Nya skribenter och mer anpassat utseende kommer, inom kort till och med!
|
||||||
|
Den här bloggen har ju fantastisk potential! Nu smider vi planer för att göra något nytt och bättre. Nya skribenter och mer anpassat utseende kommer, inom kort till och med! Idag bloggar våra grannar på Bagisbloggen om planerna på att länka samman Skarpnäck och Bagarmossen genom en väg och ett antal nybyggnationer i området vid Brotorpsskolan. Jag misstänker att Skarpnäcksborna i gemen är ganska starkt emot dessa planer. Kanske beror det på att vägar i Skarpnäck i allmänhet fungerar rätt risigt (se tidigare inlägg om trafikmiljön i vår förort). En Skarpnäcksbo tänker nog mest buskörning, felparkerade bilar och dålig snöröjning när nån säger ordet väg. Man får också lätt skräckbilder framför sig om hur de stora gröna fälten kring Kaninparken blir nåt helt annat än den oas det är nu. Dessutom är det kanske inte mer bilar vi behöver – i Skarpnäck finns det ju inte plats för dom. En tvärbana Farsta-Sköndal-Skarpnäck-Bagis osv in mot stan däremot, den skulle gärna få glida förbi Kaninparken så att man kan vinka till getterna. Tycker jag helt utan att tänka igenom det nåt vidare. Men dom planerna ligger ju typ tjugo trettio år framöver (och då lär getterna dött). Eller också är det bra att det händer något, lite peppad blir man ju ändå på ett utomhusbad och ett kafé precis där Skarpnäck och Bagis möts. Jag tror man kanske måste se det hela med en kritisk blick – det finns en viss risk att just de roliga delarna av projektet uteblir och att pengarna går till mysiga små gator för de nybyggda radhusen som typ 90% av oss som bor i Skarpnäck och Bagis just ändå inte har råd att köpa. Jag hoppas verkligen att politikerna har vett nog att låta den här frågan ta lite tid… Läs mer om vad Bagisbloggen säger här. Här är en liten rapport från oss, Svante och Rasmus som från Nätverket Öppna Skarpnäck/Nätverket Linje 17 för sjutton idag varit på möte med Trafikkontoret. Vi hade legat på för att få en chans framföra våra åsikter kring gatu- och trafikmiljön i Skarpnäck. Det vi var mest ivriga att prata om var Skarpnäcks Allé, och då främst de zoner som vi ser naturliga att göra om till torgliknande miljöer med genomfartsförbud för all trafik utom kollektivtrafik. Det handlar om platserna vid T-bane-stationen/Brandparken och Kulturhuset där vi tycker fotgängare borde få företräde, att gatan borde höjas upp till trottoarnivå och den allmänna känslan ska vara tryggare och trevligare. Den lilla biten av Allén vid Indianparken berördes också, även om vi inte tycker den är lika prioriterad som vid T-banan/Brandparken och Kulturhuset. Som vi ser det är dessa naturliga mötesplatser i Skarpnäck, en förort där de två enda torgen (Pilottorget vid Alléns södra ände och Skarpnäckstorget) i verkligheten är parkeringsplatser och dessutom ligger avigt till. Målet för oss har varit och är att fånga upp de flöden av människor som finns i Skarpnäck, och förändra Alléns nuvarande känsla från gata till mötesplats. Trafikkontoret fick rejäl bakläxa efter att de presenterade ett intetsägande förslag på åtgärder vid stadsdelsnämndens möte i april. Deras utredning bestod av telefonsamtal till SL, ungefär. De medborgarförslag som kommit in hade inte nått trafikkontoret och de lokala politikernas önskemål hade inte heller kommit fram som de skulle. Både politiker och allmänhet var upprörda över den underligt bristfälliga utredningen. Men trafikkontoret tog åt sig av kritiken och har nu tagit en konsult som ska presentera en utredning för Trafik- och renhållningsnämnden innan midsommar. I den utredningen kommer också förslag på åtgärder finnas. Som beslutsgången ser ut är alltså stadsdelsnämnden inte alls delaktiga i beslutsfattandet utan delges bara det beslut politikerna centralt fattat. Vi upplevde att de var genuint intresserade av våra synpunkter och förslag. Det flaggades förvisso tydligt för att allt är en fråga om pengar – eventuella åtgärder måste passa in i deras budget. Men vi är ändå förhoppningsfulla kring att förslagen om mycket bättre gatumiljöer – med plats för möten – kan skapas vid T-banan/Brandparken och Kulturhuset. Vi gjorde också trafikkontoret uppmärksamma på problemen med övergångsställena vid Horisontvägen och problemet med den dåliga parkeringsövervakningen. Innan midsommar kommer alltså en utredning presenteras, och vi hoppas att vi kommer få ta del av den. Om du har några förslag eller tankar du vill att vi framför till Trafikkontoret, hör av er så vidarebefordrar vi! Svante & Rasmus – mail: svante [at] forsjutton.se Här är några bilder från en promenad i ett lite regnigt Skarpnäck. Skateparken Brotherhood Plaza är så fantastisk, en levande plats där saker aldrig riktigt blir färdiga. Idag helt övergiven på grund av vädret såklart. Men annars oftast fylld av liv! Men vad händer med den U-formade betongrampen, det ser ut som arbetet avbrutits halvvägs? Dags för lite positiva nyheter på bloggen! I dagens MittI kan man läsa om att den nedlagda restaurangen Tigris mittemot Kulturhuset kommer byggas om till en ny fritidsgård. En kvalificerad gissning är att det rör sig om en del av projektet Skarpnäckslyftet, och att Stockholmshem är en av de största finansiärerna. Nu är frågan hur detta kommer påverka Kulturhuset i Skarpnäck, som dras med tomma lokaler och dyr hyra. En lösning hade ju annars varit att återigen inhysa fritidsgården på Kulturhusets övervåning där den en gång låg. En annan gissning är att den nya fritidsgården likna Bagishuset, då det är samma aktörer som står bakom. Kul för Skarpnäcks ungdomar! Huva, det är vinter i Skarpnäck, stadsdelen som har flest klagomål på snöröjning i hela Stockholm. Trottoarer och gator är täckta av underliga lager av is och snö, barnvagnar och rullstolsburna har varit strandade inomhus i månader… Men det är inte den sortens klagosång det här inlägget ska handla om. Utan om Skarpnäck – den döda förorten. Vad deppigt, tänker ni nu. Den här bloggen ska väl peppa och föra fram det positiva som händer i Skarpnäck, inte deppa och negga. Men ibland måste man göra det också. Och det passar nog aldrig så bra som nu, i mörka januari, när jul och nyår är över, och våren fortfarande är låååångt borta. För det vi i Skarpnäck borde göra nu, det är att kura ihop oss över en kopp te och en nybakt kanelbulle och smida planer inför våren och sommaren. Det har vi gjort tidigare år. Men var ska vi göra det, sedan Kafe Harriet på Kulturhuset packade ihop inför årskiftet? Plötsligt står man där, utanför biblioteket, och spanar ut över något som ser ut som jag föreställer mig en öde sibirisk småstad. Restaurang Tigris, stängt, igenbommat. Kiosken mittemot som alltid blev rånad, stängd, tom. Skarpnäckstorget skymtar genom blåshålet, torget som numer är en rondell med frastfrusna bilar. Kulturhusets stora foaje är helt utblåst och öde, det enda som erbjuds är några tonåringar som sitter och spottar på golvet som vanligt. Det här skrämmer mig. Är vår förort så otroligt oattraktiv? Om det inte går att driva i ett kafe i det enda kulturhus vi har, vart skulle det då gå ihop sig? Jag tänker på Stockholm, på borgarnas optimism, på rubrikerna på DNs förstasida om att Stockholm växer så det knakar. Man ser det omkring sig i Skarpnäck, Bagarmossen, Kärrtorp och överallt, varenda gräsplätt som fanns är numer igenbyggd av nya radhusområden och bostadsrätter (och en och annan dyr hyresrätt). Det blir mer och mer folk här, och ärlighetens namn är det folk med pengar som flyttar in (jämfört med oss som redan bodde här…) Men av folket och pengarna syns ingenting i gatumiljön, här ser man bara förorten som utarmas mer och mer, den service som funnits i form av post, butiker, bank, systembolag osv blir sämre och sämre. Och restaurangerna och kafeérna klappar ihop för att aldrig mer öppna. Jag kanske överdriver lite. Men Skarpnäcks Allé påminner mer och mer om huvudgatorna i avbefolkningsbyarna i innersta Norrland. Tomma, öde och överdimensionerade. Det fanns drömmar och ambitioner för den här förorten. Men inte längre. Kommunala Stockholmshem äger alla lokaler, och hyran verkar omöjlig att få in i en vettig budget. Politikerna verkar satsa allt på en sprudlande häftig innerstad, eller möjligen närförorter som Hammarby Sjöstad. Och superarenor såklart. Och vi som bor här verkar rädda för att gå ut och fika och äta på det lilla utbud som finns. De enda som är lojala mot de lokala krogarna är alkisarna… Det värsta är att det är en så känslig process. Nu är kafeét i Kulturhuset borta. Det var mötesplatsen där engagerade människor möttes och planerade festivaler, bebisträffar, konserter, utställningar och annat. Utan mötesplats – inga möten. Utan möten – inga planer inför framtiden. Ingen framtid – död, avflyttning och misär. Nu står hoppet till att Stadsdelsnämnden och Kulturhusets ledning snabbt och smart får igång ett fungerande kafé igen, och att Skarpnäcksborna inte hunnit glömma att det fanns… Ursäkta ett långt och mörkt inlägg. Snart ljusnar det!?
Snön har rasat ner de senaste dagarna, och Skarpnäck ser ut som en vinterdröm. Inget passar väl bättre en sån dag än att ta en promenad längs Flaten ut till Torpet och adventsfika, och det är sista chansen för efter den här helgen (4-5 dec) stänger Torpet för året, och öppnar igen till våren! På lördag är det dessutom dags för Skarpnäcks Julmarknad på Kulturhuset, arrangerad av Mötesplats Skarpnäck som står bakom de senaste årens fantastiska marknadsdagar. Nu händer det grejer! Inte bara Skarpnäck ska organiseras – utan hela södra delen av linje 17! Det vill säga från Skärmarbrink och ut till Skärpan. Det här är ett brett upprop för alla som vill arbeta för lokal förändring! Ett första möte kommer hållas på Kulturhuset i Skarpnäck den 17:e oktober klockan 14-18! Här är saxat från inbjudan:
Här är en länk till FaceBook gruppen! UPDATE: Nu har Nätverket Linje 17 en egen hemsida här: http://www.forsjutton.se |
||||||
|
Copyright © 2012 Skarpnäcksbloggen - All Rights Reserved |
||||||
Senaste kommentarer